När ett leende smittas

Halli, hallå! Första lovdagen har spenderats med kusinvitamin lite här och lite där. Har farit hit och dit för att strosa runt i butiker, utföra ärenden och fika. Mysigt, mysigt. Så skönt att bara hänga med sin favoritperson och göra vad man känner för. 
Måste bara berätta... Påväg hem från stan, när jag satt på tunnelbanan, kommer en mamma in med sin, kanske två år gamla, son som verkar ha något slags syndrom. Vilken söt unge alltså! Kommer in och vinkar till alla, inklusive mig, och mamman säger att han ska sätta sig mittemot där jag satt, vilket han gjorde. Då tåget börjar åka kollar han ut genom fönstret och ser de andra tågen som åker förbi. V I L K E T leende. Så söööt. Man kunde inte sluta le själv. Han försökte få mamman att se på tågen också, och pekade när de åkte förbi. Värmde hela mitt hjärta. 
Hoppas ni har haft en bra dag. Här får ni en bild på mig när jag utför ett uppdrag från en bok jag håller på att läsa/skriva/tilldela min kreativitet, hehe. Ciao!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn är...?
Kom ihåg mig?

Din e-postadress är...? (publiceras ej)

Har du blogg eller hemsida?

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0